syskontillspeciellabarn

För ett tag sedan så ställde min kompis den här frågan till mig och några andra: Är ni bra kompisar med erat syskon? Jag kände hur mitt hjärta sjönk när de andra pratade om relationen till deras syskon, rätt olik min. Vad svarade jag? Jag svarade att jag vet inte eftersom jag aldrig kommer kunna ha en vanlig konversation med min syster. Det blev tyst.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den meningen nu jag hade ju en poäng men det blir bättre och bättre för varje dag.

Men det är ju självklart inte hela storyn. Den tänkte jag berätta för er nu.



Jag kommer inte ihåg hur det var när jag var riktigt liten. Mitt tidigaste (tydliga) minne var när jag var fyra år och då kunde inte Rebecca prata så hon sa alltid agidi gidi da da. Så hon och jag sa det till varandra. Jag tycker det är ett väldigt fint minne. Jag märker faktist om jag jämför förr med nu att jag kanske hade mer tålamod när jag var mindre. Men det var ju lättare då eftersom vi kunde leka samma leker och så. Men nu så är ju hon fortfarande (när det gäller vissa saker) på den sociala nivån av en 6-8 åring och då blir det mycket svårare att umgås.

Jag märker nu att jag kan bli arg på henne rätt snabbt även om jag vet att hon är autistisk och inte kan hjälpa det. Det händer (dock inte lika ofta som förut) att jag till och med slår henne. Fast jag känner mig (oftast) ganska dum efteråt. Jag kunde bara inte se ett bättre sätt att hantera den situationen just då. Jag jobbar på att förbättra detta och det blir bättre och bättre varje dag. Jag slår henne nästan aldrig nu utan jag försöker formulera mig med ord.

Jag har länge tyckt att min syster är pinsam när hon tydligt beter sig annorlunda även runt människor som känner henne väl. Fast det är nog väldigt naturligt och alla syskon tycker nog att sitt syskon är pinsamt någon gång. Men (jag tycker att) folk (då menar jag självklart inte alla) verkar titta mer på barn med särskilda behov. Tunnelbanor turer kan ibland vara hemska. En gång när jag och Rebecca var på tunnelbanan och hon satte sig ner och kunde absolut inte sitta still. Då var det en gammal äldre tant som bara glodde på henne hela tiden. Och det var ingen snäll blick det kan jag lova. Jag undrar verkligen vad den där tanten tänkte, tror hon verkligen att jag inte lägger märke till hennes blick? Urgh, blir så arg på sådanan människor! Nu spårar jag ut lite tillbaka till ämnet! ;)

Jag tycker att jag har en bra relation till min syster och den förbättras varje dag. Rebecca, jag älskar dig!



/Sarah