syskontillspeciellabarn

Att ha syskon med särskilda behov gör så att man tar ansvar. Självklart så tar man ansvar när man har "vanliga" syskon också. Men jag tror att jag(och andra med speciella syskon) känner mycket mer ansvar än de. Jag kan inte bevisa detta men det är vad jag tror.

Det är ju inte meningen att vi ska känna ansvar, vi ska inte behöva det men vi gör det ändå. Personligen så känner jag att jag skulle gå igenom vårt och torrt för min syster. Jag skulle göra vad som helst. Jag har försvarat henne när folk har varit taskiga mot henne. T. ex. en gång så var vi på det här stället och Rebecca började beté sig konstigt. Då tittade en pojke (som var kanske 13-14 år) jättekonstigt. Då gav jag honom en blick som skulle kunna döda. Haha, han vek med blicken och titta aldrig på Rebecca igen. Så kan det gå.



Jag tycker inte det är något fel att känna så mycket ansvar men ibland så kan det bli jobbigt. Kanske när någon lyckas göra syrran ledsen så känner jag att jag har svikit henne typ. Jag kunde ha stoppat henne/honom. Eller så får jag höra om något som har hänt henne när någon vuxen var i närheten och hur den vuxna reagera och vill bara gråta. Den vuxna kunde ha gjort så mycket mer än vad han/hon gjorde.

Ansvar är viktigt. Man måste kunna ta ansvar och hantera det. Men när det blir för mycket ansvar så kan det bli jobbigt tycker jag. Jag tycker att ansvar är en stor del av relationen till mitt syskon. Absolut inte den största eller starkaste eller viktigaste(det är kärlek) men en stor del.

Det här är mina tankar och åsikter kring ansvar. Vad är era??

/Sarah