syskontillspeciellabarn

Rebecca vaknar innan mig på morgonen på helger och då tänker hon sig inte riktigt för. Hon väckte mig flera gånger imorse och eftersom jag inte kan tala högt just nu så gick jag upp för att säga till henne. Hon hade hörlurar på så hörde inte vad jag sa. Så jag bad henne att ta av sig hörlurarna flera gånger snällt men hon vägra. Så vad gjorde jag då? Jo jag rykte bort hörlurarna och bad henne att vara tyst. Sedan går jag tillbaka till min säng och försöker sova igen.

Då börjar Rebecca stört gråta och skriver en lapp till mig där det står "Jag hatar dig usla Sarah". Det gjorde ont. Pappa frågade mig ifall jag hade slagit henne men det hade jag ju inte! Efter övertalning så trodde pappa på mig. Det känns väldigt ofta som om föräldrarna tar syskonet sida direkt utan att höra min version. Men det blev ju bra tillslut.


Rebecca på vintern vid vårt landställe.

Men vad gör jag då? Jag väntar först och främst tills hon har slutat gråta för det går att prata med henne då. Sedan så frågar jag henne vad jag gjorde för fel. Ibland får jag raka bra svar, ibland får jag jättkonstiga sar. I vilket fall så brukar jag sedan förklara varför jag gjorde som jag gjorde och ifall det var något dumt så säger jag föråt. Ibland hjälper det, ibland inte.

Det här är vad jag brukar göra men ibland händer det ju att jag betér mig idiotiskt. Kom också ihåg att dethär är vad jag brukar göra men nu kommer min fråga till er.

Vad brukar ni göra när ni hamnar i en liknande situation med ert syskon?

/Sarah